Häromkvällen när jag och Kusan samt Malin och Douts var på hemväg från vår ridtur, blev vi attakerade av en storspov!!!
Denna rara lilla fågel som i all panik förmodligen bara ville försvara sina ungar - det var inte första gången det inträffade, så vi hade redan lagt upp en strategi....
När vi kom ridandes på våra hästar kom fågeln med den jättelika näbben flygandes rak emot oss, vi blev livrädda!
Har du sett en storspov?
Varför har de så ruskigt långa näbbar?
Vad ska de med den till?
Ska de käka maskar från gammla ekar eller maskar från en decimeter långt ner i jorden?

Det kändes inte riktigt som att vi hade någon större lust att bli hackade på den här kvällen heller, så vi stannade och så backade vi lite. Pippin lugnade ner sig, cirklade och flög så att den landade en bit framför oss, sedan började fågeln att gå framför oss, bort ifrån oss, det var som att fågeln ville visa oss vägen. Jag och Malin bestämde oss för att vi skulle gå efter pippin, för vi har en teori om att den skulle vilseleda oss bort från boet... Det gick riktigt fin, vi följde efter fågeln samtidigt som vi småskrattade lite åt situationen, vi två människor på två stora hästar är rädda för en liten fågel =)
Rädda och rädda, men det skulle inte kännas så nice att bli pickad på av den där lång, långa jättenäbben!
Vi överlevde attacken utan blodvite och kände att vi på något sätt kom överens med fågeln!