Heléna K Eddesjö
Behöver kanske ingen närmare presentation, då du kan läsa spaltmeter om mig på de andra sidorna.

Benina
Finaste Benina eller ”Beni” som vi kallar henne, är född 2000.
Hon är den perfekta hunden, charmig, vacker, klok, rolig, envis, har lite självdistans. Hon är duktig på att dra, då hon är inkörd med hundar som tävlat och vunnit SM-medeldistans. Hon gillar inte koppel särskillt mycket, så hon går för det mesta lös. Hon är oerhört självständig och väldigt egen, lyssnar inte på någon annan än matte.
Jagar gärna ekorre, det får hon göra för det är i princip riskfritt för ekorren, samtidigt som hon får lite underhållning. Hon studerar gärna fågellivet och skulle helt klart kunna tänka sig att ta en höna eller två vid tillfälle - utan att fråga!
Hon kan en hel massa trix, gör allt för lite godis.
Hennes älsklingsrätt är nog korv eller skinka, vet inte vilken som kommer som nummer ett, men båda ligger högt på topplistan, Hon får dock aldrig sådan mat hemma, då det är bannlyst i vårt kylskåp...
Beni gillar precis som alla andra levande varelser att ha en uppgift, men också att slappa, lukta, äta hästskit och hovskräp, följa med i bilen och när jag tar en tur med hästarna eller på cykeln. Hon ligger gärna på bron och ser ut över ägorna…

Benina har haft tre valpkullar, hon är en fantastiskt bra mamma, klarar dräktigheten bra, har lätt för att föda, pysslar och sköter om de små med största omsorg. Det är som att reproduktion för henne är är meningen med livet!
Benina fick i februari 2009 sin sista valkull, det blev 2 friska tikvalpar, Charma bor kvar här och Cuddly har flyttat till Ehrma, Emma & Jörgen i Sidensjö, Örnsköldsvik.

Charma
Hon är precis som hon låter århundradets charmtroll, kunde inte riktigt bestämma mig för vad hon skulle heta, men jag har länge väntat på att få en Charma och en Cocco så hon heter - Charma af Coco. Kallas även med stor kärlek för Ugly, nu har hon avancerat så hon kallas också för finaste Ugly! :)
"Ugly", för att tona ner att hon är så vansinnigt söt. Hon är en riktig karaktär, hon älskar att följa efter sin mamma på olika små äventyr... Vad Benina än gör så följer Charma efter henne, hon är max en meter bort... som en skugga. Allt Benina gör, gör också Charma, men varför tror jag inte alltid att hon vet. Charma älskar katter, hon har en egen favoritkatt och det är MiniGrå, hon brukar slicka och tugga lite så där kärleksfullt på honom, mosa ner honom med en tass för att leka. Charma gillar naturligtvis också människor, att äta hästskit, hovskräp är redan en stor favorit. Hon har inte riktigt ännu förstått sig på det där med att jaga hönor (det är vi glada för). Hon här lite småfeg också! :)

Kussi Murran
Murran är född i april 2008 utanför Kalix.
Vi bestämde oss för att försöka hitta en ny kompis till ”Ruffe” efter det att KG/Eskil gått ut en dag, utan att lämna en lapp för att tala om vart han skulle ta vägen!!!
Efter intensivt sökande hittade vi en lämplig kandidat i Kalix. Vi åkte till Kalix för att titta på en svart och brunrandig hankatt, men när vi kom fram attackerades jag av en svartvit honkatt som stal mitt hjärta och ockuperade under resten av besöket min famn och bosatte sig på mina axlar, så hon fick följa med oss hem och det är jag väldigt glad för!
Förstår att du fundrar över namnet! ;-)
Jo, det var så att jag aldrig någonsin mer tänkte skaffa en honkatt, av olika anledningar… När någon av mina vänner som skaffat honkatt frågat mig efter idéer på namn, har jag alltid föreslagit ”Kussi Murran” – men ingen har riktigt nappat på förslaget – de har inte tyckt att det passar! Hmz!
När vi funderade över vad vi skulle kalla henne blev jag påmind om detta av en god vän och vad göra!!??
Av princip var jag ju tvungen att ta det namnet och jag tycker att det är riktigt charmigt! =)
”Murran” eller "Murris" som vi för det mesta kallar henne är en mycket människoälskande och social varelse som älskar att bli gosad med, hon sover oftast i sängen och sitter gärna på axlarna när man går omkring eller sitter stilla. Hon gillar också att klättra, gärna på människor, det är som så där lite lagomt förtjusande, hon har en väldigt speciell teknik, det gör sällan ont, hon är mycket mjuk. ”Murran” är av rasen äkta ”Norrländsk Jaktkatt” (en bondkatt) när hon är ute, springer hon för det mesta, det är nog ingen som sett henne gå mellan två platser, utan hon springer och har alltid bråttom. Duktig på att jaga är hon också. Hon gillar också att få vara med och deltar gärna i allt som händer på gården, hon sitter gärna på hästryggen en stund när vi är i stallet och borstar, eller går lugnt och stilla. Alltid när det är något på gång, är hon där och inspekterar. I höstas hade vi en hantverkare här och han undrade hur vi hade tid och möjlighet att jobba och få något gjort när vi hade så fina och gosiga katter. Det var lite kul!

Kattpojkarna
Murran fick fyra kattungar den 17 maj 2009, redan efter en vecka var alla ungar utom en tingad… Jag har alltid velat ha en bruntabby, men helst en utan vitt, men nu var det så att alla ungar utom brun tabbyn med vitt var tingade så jag bestämde mig för att behålla honom – ”Kompis” han var lugn, fin och försiktig redan från början.
Det är lite svårt att skriva om kattpojkarna utan att jämföra dem med varandra, alla tre är otroligt sociala, trevliga och fina katter.

Mini Grå
"Mini grå" fick heta så för att han var grå och vi hade en katthona som vi för det mesta kallade för ”Lilla Grå” (eller Gitzie som hon egentligen hette, Gitzie fick kattungar sex veckor efter Murran. Gitzie gick ut en dag under senhösten och kom sedan inte tillbaka, hon har mest troligtvis blivit någons middag).
Tillbaka till ”Mini Grå”, ”Mys Grå” eller Frank som han heter nu som stor kattman!
”Mini Grå” var tidigt tingad, men när han ungefär var sexveckor gammal var han så himla kavat, trevlig och uttrycksfull, han hade ett kraftigt ansikte och såg ut att bli en maskulin och stor katt, så vi ringde upp kvinnan som tingat honom och frågade om hon kunde tänka sig att ta en kattunge från Gitzies kull i stället och det gjorde hon. =)
Mini Grå är kattpojken med mest instinkt, han är som mest ”vild” och handlar mycket på instinkt, han är reaktiv och mycket snabb, han jagar allt som rörs allt från flugor och hårstrån till möss och annat vilt... Han använder ofta och gärna klorna, inte för att vara elak utan för att det ligger i hans natur, det verkar ha med reaktiviteten att göra. Han har en mycket sträv tunga, har aldrig träffat på en katt med så sträv tunga, han gillar att slickas när han gosar, brrr det är vasst och killas. Han är väldigt fysisk och använder sin kropp på ett oerhört uttrycksfullt sätt, kommunicerar mycket med kroppen, som när jag varit borta en timme eller mer och han är ute, då kommer han springande mot mig, han hoppar, åmar sig och spänner kroppen i en båge och vill bli upplyft, han åmar sig och kråmar sig, ställer sig på bakbenen och vill bli gosad med. ”Mini Grå” kommunicerar framför allt med sin kropp, inte så mycket verbalt, med ljud. Mini Grå gillar människor och djur. Han gillar lite mer tuffare gos än de andra, han vill som gosa ordenligt. Han ligger gärna och sover bland skorna i hallen, det är liksom hans grej. ”Mini Grå” gillar vatten, när jag ska ta vatten eller diska kommer han som ett skott och tittar på hur vattnet rinner ur kranen, han jagar vattenslangen när vi ska vattna hästarna och sitter gärna och tittar ner i vattentunnan hos hästarna. En kväll stod han på bron och skrek, när han kom in var han genomblöt, svansen hängde blöt och tung, jag fick torka honom torr med en handduk. Han måste ha ramlat i hästarnas vattentunna - inte bra att vara för nyfiken! ;)

Kompis
”Kompis” är min lilla prins, min skyddsling, han är mjuk, mild, försiktig och lite reserverad mot främlingar, gillar inte barn och annat högljutt som lever om. Han påminner väldigt mycket om min gamle vän ”Rufus”. ”Kompis” sitter gärna på diskbänken eller köksbordet och tittar på när jag är i köket och lagar mat, när jag diskar har han en favoritposition och det är på den lilla kanten mellan diskhon och mig, där brukar han vilja stå, lutandes mot mig och mysa.
Kompis tittar på TV varje kväll med husse, han sitter då alldeles nedanför TV och tittar, sedan lägger han sig där på golvet en stund och tittar och sedan kommer han till soffan för att mysa. Kompis är lite mer rödbrun i sin brunfärg än Champis.
”Kompis” är nog den som är allra mest verbal av våra katter, han har många ljud för sig och svara gärna med ljud. Han är lugnast och den försiktigaste av katterna, han väljer noga vem han sällskapar med, är känslig och blir lätt störd om det är för livat!
Han gillar att vara på kattklösträdet, kan sova med ”Mini grå” i hallen, men föredrar att ligga på övervåningen i kattsängen.

Båda två är numera kastrerade och öronmärkta, för vi vill gärna att de ska bo kvar här med oss länge och så pinkar de inte så att de luktar hos grannarna, det är bra för grannfriden!
Alla tre även Murran ligger gärna i sängen och sover, de myser gärna i soffan när vi tittar på TV eller när vi sitter någon annanstans så är de gärna med…
Kattpojkarna gillar att vara med hästarna och sover gärna i höet, både i ladugården och i höhäckarna i hagen. Kompis är nog den som är med hästarna mest.

Charma gillar alla tre kattpojkar, men leker mest med ”Mini Grå” de brukar leka bita ”Mini Grå” över huvudet och han tassar tillbaka lite. Kompis gillar att mysa i Charmas päls. Benina däremot är inte lika förtjust i katter, hon brukar lyfta på överläppen och visa tänderna för dem (hon har fina och vassa tänder som Ragnar (Brorsonen) uttryckte det en gång) sedan, om de inte fattar finliret i vinken så brukar hon morrskälla lite på dem. Hon är inte elak mot katter, utan bara väldigt noga med att hålla sitt personliga space. Katterna ser skillnad på hundarna! ;) Benina gillar att titta på katter och hälsar gärna på dem, men på hennes villkor och när hon vill!!!

Hönse Pönserna = Hönor
Vi har några hönor av rasen Dvärg Kochin (och en tupp), några hönor av Svensk Lantras – Hedemora, två silkeshönor och fyra blandrashöns.